...hade vi två goda vänner i vårt hem. Den ena var en schäfertik som hette Yackie och den andre var en fin ungkatt som hette Zorro :) De var oskiljaktiga.
Hittade dessa gamla bilder, blev så sentimental och scannade in dem.
Vi bodde då i en stuga på landet, jag SAKNAR den :/
Zorro var ju kattunge när han kom till oss och sökte sig till Yackie :)
De var ju våra "barn" förstås, då vi inte hade egna med två ben ;)
Jag bara älskar denna bild :) Här sitter de och ser ut över nejderna i sommarkvällen. Snett ut åt höger ligger Yackie begraven nu sedan 6 år tillbaka intill bäcken vid åkerkanten. Zorro är begraven på andra sidan vid syrénhäcken.Så mycket glädje vi haft av dem och det sticker till i hjärtat av saknad. Idag har vi som bekant en annan schäfertik som heter Wilma och är 10 år redan. Dagen närmar sig tyvärr när även hon ska lämna oss. Tider som de undrar jag varför jag gett mig in på detta med att ha djur, eftersom man älskar dem så. Men man kan ju inte neka livet, livet är ju både sorg och gjädje som vi alla vet :)
Ta hand om er!
Kram Andi
2 kommentarer:
Men åh alldeles underbara kort!!! Så söta de var tillsammans!!!!!
Jag förstår att du saknar dem jätte mycket!!!
Det värsta med att ha djur är när den dagen kommer då de inte får leva längre. :( *snyft*
Kram kram
M I N D I
Ja tänk att uttrycket, de är som katt o hund, inte alltid gäller! Det har jag med erfarenhet av, Kram! Carina,K
Skicka en kommentar