An intensive life...

... lever jag just nu. MEN jag trivs. Retoriken är så himla givande och kul. Men det märks att kursen är på helfart, går ej att ligga på latsidan om man ska hänga med. Men än så länge är jag med på tåget. Just för att det är så kul.

Sockerpasta. Förkortat, sp, har jag lärt mig av bakbloggarna. Provade på att göra en tårta med sånt i helgen. Inköpt på Panduro.

Knåda, knåda, det var ganska hårt ibörjan. Jag var ganska tveksam när jag höll på, skulle detta funka verkligen?

Min sambo, med sina oanade talanger, fick ta över när det skulle kavlas, tyvärr ingen bild på detta. Då hade jag nästan ett nervöst sammanbrott ;)

Sedan var det bara att leka loss, dotterna hade beställt en Hello Kitty och det var kul att få vara lite kreativ. Hade även köpt svart sockerpasta och rosa/röd marzipan. Nosen blev karamellfärgad gul sp. Och det rosa pärlorna runt är sp färgad med lite röd karamellfärg.

Glada kalasbarn :) Denna gång bjöd vi in gamla dagiskompisar och en ny kompis ur klassen som A lekt väldigt mycket med hemma.

Jag har ju lite tankar kring detta med kalas. Egentligen så tycker jag väl att man bör bjuda alla i klassen om man nu ska b j u d a in. Det är ju så hemskt om någon känner sig utanför. Men det är ju så svårt detta. Det var enklare när jag var barn för då kom de som ville och grattade och det var ingen som hade kalas på det sättet som är vanligt idag. 

Elis har en lustig stil med tassen när han vilar :)

Nu måste jag skriva ett tal och öva, öva, för i morgon är det dags igen, gulp :)

Kramiz