tisdag 18 januari 2011

Tisdag

Strax före nyår 2009, lite mer än ett år sedan.


Wilma fyller snart 11 år. Hon är som en valp fortfarande, tycker om att busa och är aktiv. Men de senaste dagarna har jag märkt att hon har blivit mycket stel när hon har sovit. Det kom nästan över en natt.
Insikten om att hon trots allt inte kommer att finnas med i all evighet börjar smyga sig på.
Mitt hjärta knyter sig när jag tänker på sista gången jag får se in i hennes ögon och hålla om hennes huvud. Jag märker att jag börjar ta mycket större hänsyn och värnar ännu starkare om henne nu. Ett naturligt beteende förstås när man har vissheten och är väl även ett sätt att ta hand om sina egna känslor inför det oundvikliga.

Trist med mild vinter tycker jag. Får man önska mer kyla? ;)






Kram

5 kommentarer:

Anonym sa...

Sötaste Wilma!!!!!!!
Tänk om man kunde få behålla sina älskade vänner för alltid? Åh fasiken det är jobbigt när de blir gamla och sjuka. :((((

Jag håller med... några minusgrader är mycket bättre. Det behöver inte vara mer men i alla fall så det blir "friskt".

Kram
Mindi

Unknown sa...

Jaaaaaaa man får önska sig kallare vinter, tyvärr blir det ju isgata när slasket fryser på.

Jobbigt med djur men de tillför ju en så mycket så man vill ju gärna ha dem även om det är jobbigt att skiljas.

Det är exakt 1 år sen min älskade Tuddisen fick somna in och jag saknar honom fortfarande för det kommer aldrig att finnas någon som han. Han var väldigt speciell och okattlig om du förstår vad jag menar, mer som en hund eller en bebis möjligtvis.

Men det var ingen tvekan när det skedde för jag klarar inte av att se djur lida, det är för hemskt.

Njut du av tiden med din älskling, det kan bli några år till ändå utan problem.

Kraaaaam

Unknown sa...

Hej, det är bara jag igen.

Skulle in och önska dig en mysig helg med familjen!

Kraaaaaaaaam

lilla strandkulla sa...

Vackra bilder som vanligt!!

ha en bra helg!!

Unknown sa...

Hej svejs Andivännen!

Du frågade om min latte förut och jag är ledsen att jag inte svarat tidigare, ibland är jag så disträ att jag bara glömmer saker. Tror de kallar de alzheimers light. ;-)

Jag har ingen lattemaskin eller så, jag tar bara mitt stora picardiglas från IKEA som tål värme och tar hälften kaffe och hälften mjölk. Sen måste det in i micron en stund och kompensera för mjölken som är kall.

Just nu har jag lite gottiskaffe med smak hemma och då brukar jag ta vanligt kaffe sen en sked av gottiskaffet när jag brygger. Det har jag lärt mig av min vän Carina, fredagsmailsbloggen. Det ger tillräckligt med smak för gottiskaffe är ju rätt dyrt annars.

Passar på att önska dig och familjen en mysig helg i snökaoset som dök upp utanför fönstret i morse. ;-)

Kraaaaaaaaaam från Gammelbo